Den viktiga metod som varit rådande inom Södra Rådas rekonstruktion bygger på hantverkarnas egna förundersökningar av medeltida timmerkyrkor, bildmaterial och uppmätningar samt av utförda experiment och laborationer som återkommande utvärderas och uppdateras. Den metoden har varit avgörande för flera nya upptäckter och förståelsen av medeltida hantverkskonst. Genom att själv utföra en process och analysera de verktygspår som uppstår ökar vi våra möjligheter att känna igen verktygspår i det medeltida materialet. Givetvis finns inte ett universellt sätt att utföra en arbetsprocess varken idag eller då, men det finns i många moment en ganska liten variation av utförandeprocesser som är mer eller mindre troliga. Resonemanget kring de processer som vi laborerar med följer ofta en grundmodell men där små olikheter mellan oss hantverkare ibland kan poängteras.

Sammantaget ger metoden oss en mycket troligt autentiskt arbetsätt som väl överensstämmer med hur den medeltida hantverkaren utförde  hantverket.

Av de kända timmerkyrkor som finns bevarade och daterade före 1350 i Sverige är dessa uteslutande timrade i skarpkantat fyrkantigt furutimmer. (fakta ruta över de kända kyrkorna med kortfattade info)Stockarna i väggarna saknar i princip vankant. Även de klockstaplar som nyligen daterats till 1300-talet är konstruerade med fyrkantskrätt timmer 1oftast av furu. Likaså de många bevarade taklagskonstruktioner som finns i vårt land med dateringar från 1060 och framåt 1350 har nästan uteslutande tillverkats i fyrkantskrätt timmer i ek,furu och gran. Att högmedeltida (1100-1350) sakraltkonstruktionsvirke i mycket hög grad är just skarpkantat är så utmärkande är okänt men en så viktig tidsmarkör att den tillsammans med behuggningstekniken kan ”datera” en byggnad.

Många av konstruktionerna är behuggna med det vi idag valt att kalla ”sprätthuggning”. (Norge sprätttäljning eller glepphuggning) Det är ett namn som återspeglar den rekonstruerade metoden att med yxan hugga längs virkets fiberriktning och låta yxan slinta ut ur virket så att en karatäristisk krusning uppstår i ytan. Ofta har behuggningen gjorts i flera olika band längs stocken och det är tämligen vanligt att låta vända på stocken så att huggningen sker tillmötes. Spåren som finns i hela Norden, Baltikum och Ryssland varierar lokalt och tidsmässigt. Och spåren finns samtidigt som den mer kontinentala huggningsmetoden att med bredbila tvärs fibrerna avverka material. I Sverige avtar spåren efter denna teknik efter år 1350 och digerdöden för att i princip försvinna på byggnadsmaterial från 1400 och framåt. Skarpkantat timmer tillsammans med sprätthuggning är således en tidsmarkör för tiden före och en bit in i högmedeltiden/senmedeltiden. Under åtminstone 600 år har detta varit en tradition vid byggnation av sakrala byggnader.

Södra Råda, Visnum ( numera riven men delvis återbrukad i klockstapeln) och Hammarö kyrka visar stor släktskap mellan varandra. Hammarö och Södra Råda har i det närmaste varit identiska med varandra i plan lösning liksom i detaljlösningar. De är också daterade mycket nära varandra. Det kan bero på att de är byggda av samma byggnadsmästare eller gille. Planlösningen med integrerad sakristia jämte en tydlig gotisk stil tyder på en ganska modern byggnad för sin tid. och det kan inte uteslutas att beställarna av kyrkorna har inspirerats av en modell av sockenkyrka som kan vara ritad av någon person med inflytande i stiftet. I Tiohäradslagen som tros härstamma från 1250-talet eller 1300-talets början finns i kyrkobalken regler för hur kyrkan ska byggas. Kyrkobyggnationen var en allmän angelägenhet som noga reglerades i lagtexter. Där sägs att samtliga jordägare i socknen”skola hugga timmer efter mantal och göra körslor efter antalet dragare och lämna mat efter tillgång på boskap”. Efter det att ”Kyrkan var satt på syllar och lyktad upptill med tak” skulle den tilldelas mark, s.k skötningsjord. Kyrkobyggnaden i Tiohärads kyrkobalk förutsattes alltså vara gjord av trä och alla bönderna hade ansvar för att arbetet blev väl utfört. I Östgötalagen heter det att i”Konung låter börja kyrka/ bönder föra den till slut.” Detta utesluter inte att bönderna tog hjälp av särskilt kunniga timmermän eller en byggmästare för att leda arbetet.